Dagens Ord

Genom pånyttfödelsen har vi blivit delaktiga av universums största verklighet och kraft: Guds kärlek. Men vi kan inte ”leva – vandra – i kärlek”, förrän vi har gått igenom dödsprocessen som befriar oss från "den gamla människan" och all lagiskhet. Det innebär den djupa ångesten i att bli tömd på vårt självförtroende, vår egenförmåga och egenrättfärdighet och därigenom komma in i Andens liv, kärlekens liv.

Det är en sak att ha fått del av ”gudomlig natur”, en helt annan att inte vara dominerad av de onda begär som grumlar och potentiellt kan förstöra den om de får makt över oss. I början av sitt andra brev beskriver Petrus den process vi måste gå igenom för att etableras i det nya liv vi fått del av: "Gör därför allt ni kan för att i er tro visa dygd, i dygden insikt, i insikten självbehärskning, i självbehärskningen uthållighet, i uthålligheten gudsfruktan, i gudsfruktan syskonkärlek och i syskonkärleken kärlek till alla människor.” Detta inbegriper att allt som inte är av gudomlig kärlek pressas ut ur oss och Guds kärleksnatur invaderar varje aspekt av vår varelse.

Då blir den gudomliga kärleken inte bara vår grundläggande natur utan vårt faktiska liv.

Petrus betonar hur avgörande det är att vi verkligen går igenom denna process: ”För om allt detta finns hos er och får växa, blir ni inte overksamma eller utan frukt i er kunskap om vår Herre Jesus Kristus. Men den som saknar detta är närsynt och blind och har glömt att han blev renad från sina tidigare synder. Var därför desto ivrigare, bröder, att befästa er kallelse och utkorelse. Gör ni det ska ni aldrig någonsin falla, för ni får en fri och öppen ingång till vår Herre och Frälsare Jesu Kristi eviga rike.”