Dagens Ord

Gud är Verkligheten själv, ren Existens, absolut Ljus, ren Kärlek – inte sinnlig kärlek; det handlar inte om känslor – DET ÄR KÄRLEK – inte känslan av den – något vi inte kan föreställa oss med våra naturliga sinnen, eftersom det ligger helt bortom dem – en annan verklighet – Verkligheten själv – inte den upplevda verkligheten.

Genom våra naturliga sinnen upplever vi verkligheten, den skapade, synliga verkligheten. Genom vår ande lever vi i den eviga, osynliga Verkligheten.

För att vi ska kunna leva i denna Verklighet måste sinnenas kontroll över vårt väsen – allt det ”själiska” – brytas, så att vår ande blir helt fri och vi kan ”vandra i ljuset, liksom han är i ljuset”.

Det är i själva verket detta som Hebreerbrevet 4:12 handlar om: “Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och genomtränger tills det skiljer själ och ande, led och märg, och det dömer över hjärtats uppsåt och tankar.”

Vi måste låta Gud skära bort all kontroll över våra liv av våra naturliga sinnen, vår ”själ” och vår kropp, ”led och märg”, ja, till och med över de djupaste drivkrafter och attityder som ligger dolda i våra hjärtan. Detta är en process som tar lång tid och kräver en skoningslös ärlighet från vår sida.

Det ”ljus dit ingen kan komma” har blivit vår innersta natur och verklighet, och ju klarare vår andliga

lampa lyser, desto stadigare blir vår vandring som ljusets barn.

Det som grumlar vår andliga syn – den synliga verklighetens dominans samt våra naturliga sinnen och begär – sitter djupare rotat än vi någonsin kan föreställa oss. Endast Gud vet det till fullo och han är mer beslutsam än vad vi själva är när det gäller att leda oss in i en konsekvent vandring i Anden.

”Gud rustar mig med kraft och gör min väg fullkomlig, gör mina fötter som hindens och ställer mig på mina höjder” (1/.) – högt över alla hinder och omöjligheter jag ställs inför – om han får. Då kan jag vandra i den andliga verkligheten, oavsett vilka naturliga omständigheter jag möter och alltid se honom sitta på universums tron, mitt i mitt jordiska kaos.

Verkligheten själv kan bli vår ständiga verklighet!

(1/. Psalm 18:33–34)