Dagens Ord

Detta är en av de vackraste skildringarna av Jesus Kristus.

Han har blivit förråd, övergiven och förnekad av sina närmaste vänner; anklagad och dömd till döden på totalt falska grunder av avundsjuka personer, hånad, föraktad, misshandlad och piskad blodig.

Nu hänger han uppspikad på ett kors, ett av de mest smärtsamma avrättningsredskap som någonsin uppfunnits, omgiven av en pöbel som kastar föraktfulla glåpord mot honom.

Mitt i allt detta glömmer han sin egen smärta när han ser sin mor stå där.

Förmodligen hade Josef dött, Jesu bröder var inte där och trodde inte heller på Jesus ännu.

Maria var änka och befann sig i en ekonomiskt och socialt mycket sårbar situation. Som äldste sonen var det Jesu ansvar att ta hand om sin mor, och nu ser hon sin främste beskyddare och försörjare genomgå en långsam, brutal och offentlig avrättning.

Hon måste ha varit helt förtvivlad.

Johannes var den ende lärjungen som var närvarande vid korset och förmodligen hade han en bostad i Jerusalem så att han hade möjlighet att ta hand om Maria. Därför anförtrodde Jesus henne åt honom.

Mitt under det att Jesus upplevde korsfästelsens ofattbara fysiska tortyr, tänkte han alltså mer på sin mors fysiska och emotionella bästa än på sin egen fruktansvärda smärta.

Hur var det möjligt?

Jesus hade utvecklat en livsstil av osjälvisk, utgivande kärlek. Han hade alltid sett till andras bästa, tagit hand om sjuka och plågade, betjänat sina lärjungar och aldrig levt för sig själv. Sådan förblev han till sitt sista andetag.

Kan vi bli lika honom?

Kan vi bli befriade från vår självupptagenhet och utveckla en lika osjälvisk livsstil?

Endast om hans ”Ande-tag” blir vårt andetag.

Vi får andas in Jesu självuppoffrande Ande i varje situation vi möter och andas ut hans omsorgsfulla Kärlek till varje medmänniska.

Steg för steg kan vi formas till Kristus-lika personer – inte genom våra egna ansträngningar, utan genom hans Ande!