Dagens Ord

Som fullkomlig Frälsare har Kristus gjort oss delaktiga av fullheten i sitt eget gudomliga liv.

Förutsättningen för detta är att han fått den absolut högsta auktoriteten i universum av sin Fader, vilket innebär att alla ondskans andemakter lagts under hans fötter.

Detta upprepar Paulus gång på gång i sina brev och Petrus deklarerar i sin predikan på pingstdagen att först efter det att Kristus uppstått och blivit upphöjd av Fadern, fick han auktoritet att utgjuta den Helige Ande.

Först då kunde människor bli födda på nytt.

Därför säger Paulus också att om Kristus inte har uppstått, är vi ännu kvar i våra synder.

I fortsättningen av Kolosserbrevet två (v.11-12) läser vi att hela vårt gamla, köttsliga liv har begravts med Kristus i dopet – och i dopet blev vi också uppväckta med honom. Observera att det skedde ”genom tron på Guds kraft, han som uppväckte honom från de döda.”

Därefter förklarar Paulus att Gud kunde göra oss levande med Kristus därför att han på korset utplånade våra skulder och triumferade över ondskans alla andemakter.

Vad är då så viktigt att förstå?

Att den underbara seger som vanns på korset, blir effektiviserad genom Jesu Kristi uppståndelse och förhärligande och blir förverkligad i våra liv genom den Helige Ande som utgöts på pingstdagen.

Ormhuvudet krossades på korset och Kristi upphöjelse till universums högsta auktoritetsposition är beviset och inseglet på detta.

Han som sitter på tronen är den som säger: ”Se, jag gör allting nytt.”

Den Helige Ande förmedlar fullheten av allt det Kristus fullbordat för oss – och inte bara det, fullheten av hans gudomliga auktoritet och härlighet: ”gudomens hela fullhet.”

Den fullkomlige Frälsaren är den uppståndne och förhärligade Kristus – det är förutsättningen!