Dagens Ord

Isak står som en symbol för den andliga människan, den som är född av Anden genom Guds löfte.

Gud hade lovat Abraham en son som skulle förkroppsliga Guds tanke om sitt folk, men det dröjde.

Därför försökte han fixa det på sitt eget sätt.

Resultat?

Ismael!

Gud kallar honom ”en vildåsna” som sparkar åt alla håll och inte kan leva i fred med någon.

Han representerar den köttsliga människan som har uppror som sitt grundelement och därför står under Guds dom och lever i dubbelt slaveri: under sina egna drifter och begär och under lagens stränga krav.

Det var allt Abraham kunde åstadkomma naturligt sett.

För att han och Sara skulle kunna föda fram Isak måste de båda komma till nollpunkten, tömda på alla mänskliga förutsättningar att förverkliga det Gud lovat.

Till slut stod de där, gamla och uppgivna, utan varje naturlig förhoppning. Men Herren upprepade sitt löfte om och om igen tills en gudomlig tro föddes i Abrahams hjärta och då skedde det omöjliga – Isak föddes!

Du och jag måste också föda fram Isak, den andliga människan, det andliga livet.

Men hur vi än anstränger oss misslyckas vi om och om igen, tills vi slutligen inser att det är omöjligt. Vi kan varken frambringa eller leva det andliga livet, hur vi än försöker.

Det enda vi kan producera är Ismael – vildåsnan, självcentrerad, lättstött, irriterad, avundsjuk, driven av sina egna önskningar och begär.

Men Gud ger inte upp. Om och om igen målar han bilden av det äkta andliga livet framför oss och lovar att det kan födas fram i oss och bli vår verklighet.

När vi till slut ger upp, sker undret.

Andelivet börjar flöda fram i oss med helt nya grundförutsättningar och börjar till vår förvåning förändra vår karaktär, våra målsättningar och vårt handlingssätt.

Det andliga livet kan bara födas fram i oss genom död och uppståndelse.

Den gamla människan, Ismael, måste dö innan den nya andliga människan, Isak, kan födas fram.

Det är ett övernaturligt verk.

Bara Gud kan – inte vi!