Dagens Ord

Det andliga livets vackraste kännetecken är livsglädje: barnets spontana lycka över att bara finnas till – detta är Jesus egen glädje förmedlad till oss.

Att bli född på nytt är att bli barn på nytt, upprättad till livsglädje: ”sång och dans.”

Den tidiga kyrkans ledare beskrev treenigheten med termen perichoresis (peri – cirkel, choresis – dans): treenigheten var en evig dans där Fadern, Sonen och Anden delade sin ömsesidiga kärlek, ära, lycka, glädje och respekt.

När Gud skapade människan var hans avsikt alltså att bjuda fler och fler till den eviga glädjedansen.

Syndafallet innebär att människan steg ut ur dansen och förstörde dess skönhet och rytm.

Människorna började krockas och tacklas och trampa varandra på fötterna i stället för att röra sig med grace, rytm och vördnad.

Genom Jesus stiger Gud på nytt in i skapelsen för att återställa rytmen och skönheten.

Sorgen kom in genom syndafallet – glädjen återfås i frälsningens pånyttfödelse, den glädje och dans som människors barn ursprungligen skapades till.

Det här är oerhört vackert uttryckt i Ordspråksboken 8:30-31 som bäst kan översättas: ”Jag var hans förtjusning – lekande inför Honom. Jag lekte i hans värld – människors barn var min förtjusning.”

Människorna skapades att vara Sonens ”lekkamrater”: skapades för dans och glädje – delaktighet i det gudomliga Livet!

Så här säger Hugo Odeberg f.d. professor i NT vid Lunds universitet: ”Livets mening är lek och fröjd i Guds egen Ande, lek och fröjd tillsammans med Guds eget Ord. Den skapande Gudens avsikt med hela sin skapelse är från begynnelsen, att alla hans verk, små som stora skulle roa sig inför honom, tillsammans med honom i jublande lycka, i strålande vitalitet, i underfull samstämmighet och individualitet, i fruktbärande verksamhet och ljuvlig vila, i fullkomlig salighet utan ände. Ty sådant är

det liv som strålar ut från den evige Skaparen.”