Dagens Ord

Människan har inget eget existensberättigande!

Vi skapades för Kristus och finns till endast för hans skull.

Om vi inte inser och förverkligar det kommer vi en dag att stå där med skam.

Paulus var väl medveten om detta grundläggande livsfaktum: ”Det är min längtan och mitt hopp att jag inte på något sätt ska stå där med skam, utan att Kristus nu som alltid ska bli frimodigt förhärligad i min kropp, vare sig jag lever eller dör. För mig är livet Kristus och döden en vinst.”

”Inte längre för sig själva utan för honom” – ”för mig är livet Kristus.”

Vi är inte målet för vårt liv och vi blir inte frälsta för vår egen skull heller, för att vi ska slippa undan helvetet och komma till himmelen.

Nej, det är Kristus som är målet för vår frälsning.

Han gav sitt liv för vår skull för att vi skulle ge upp vårt egenliv och leva för honom, för att han ska bli

förhärligad.

Allting skapades för Sonen: ”Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat, för i

honom skapades allt i himlen och på jorden: synligt och osynligt, tronfurstar och herradömen, härskare och makter – allt är skapat genom honom och till honom.”

Fadern har bestämt att en dag ”sammanfatta allt i himlen och på jorden i Kristus.”

Han är ”A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden”: orsaken till att allt existerar och det slutgiltiga målet för allt som finns till.

Om vi står utanför honom, kommer vi en dag att stå utanför den fulländade skapelsen i Kristus.

”I Kristus” är vårt existensberättigande – det är det enda rätta livet, det enda som behagar Fadern. När vi förblir i honom, formas han i oss. När han får leva sitt liv i och genom oss, kan Fadern se på oss och utbrista: ”Denne är min älskade son/dotter, i honom/henne har jag min glädje!”

Någon större glädje än att glädja vår himmelska Fars hjärta finns inte – det är vårt enda existensberättigande!