Dagens Ord

"Då får jag lära känna Kristus och kraften i hans uppståndelse och dela hans lidanden genom att bli lik honom i hans död."

(Fil.3:10)

Paulus talar om korsets kraft och sin längtan efter att "känna Kristus och kraften i Hans uppståndelse."

Båda är frälsande, men med mycket olika verkan:

Korsets kraft är förgörande – uppståndelsens kraft är skapande;

Korset är dödande, uppståndelsen är födande;

Korset bryter ner, uppståndelsen bygger upp;

Korset är förfärligt – uppståndelsens verk är härligt.

Korset avslöjar det förfärliga djupet av svek, tarvlighet, förakt och upproriska hat som ligger dolt i ett människohjärta. Det är grusandet av alla våra förhoppningar och illusioner om oss själva.

Korset är Guds stora tragedi – där krossas hans hjärta av vår hårdhet, vårt hån och förakt (1/.).

Vi måste låta korsets verklighet drabba oss innan uppståndelsens kraft kan förvandla oss;

Vi kan inte uppleva uppståndelsens under förrän vi smakat korsets vidunder;

Ingen påskdags-förväntan utan långfredags-förtvivlan.

Vad innebär detta för oss personligen?

Vi kan inte lära känna den nyskapande förvandlingskraften i Jesu uppståndelse på djupet om vi inte först varit med om att i erfarenheten ha förenats med Kristus i hans död.

Och det går inte utan att "dela hans lidanden"!

"Det går inte utan smärta att bli så genomfrälst" skriver Emil Gustavsson i en av sina sånger.

Det innebär att alla våra illusioner och falska bilder av oss själva, allt vårt högmod och vår självtillit måste krossas i smulor.

Hur det förverkligas för dig personligen vet endast Herren. Var och en har sin unika väg att gå till korset för att dö från allt man är i sig själv och uppstå till ett liv där det inte längre är "jag, utan Kristus som lever i mig."

Korsets kraft och uppståndelsens kraft – vi måste personligen lära känna båda!

(1/. Ps.69:20-22)